1987

                                               Jag höll telefonen i handen och bara skrek rat ut

Jag fattade det inte...... vi hade lyckats.......VI VAR MED BARN!!!

Varje dag som gick under graviditeten antecknade vi noga och varje detalj fördes

in i en speciell liten bok. Vi fotograferade magen varje månad för att kunna se hur

den växte. Vi var verkligen lyckliga.

Vecka 17

Äntligen kom dagen för mitt ultraljus och detta hade vi sett fram emot med 

spänning. Det är ju först nu man får det riktigt bekräftat att man är gravid.

"Det var en fantastisk känsla att se sitt lilla barn sparka, suga på tummen och man

knappt fatta att det är sant att det finns ett litet liv inuti min egna kropp:"

-Marie, jag vill fråga dig om du vill ta ett AFP-prov? frågade läkaren

-Vad är ett AFP-prov?

-Det är för att se om barnet har "ryggmärgsbråck" eller "downs syndrom" och det är bara 

ett stick i armen.

-Det kan jag väl göra.

Sagt och gjort, jag traskade ner till provtagningen och tog mitt lilla stick i armen.

Hade jag inte hört något inom åtta dagar skulle jag inte oroa mig.

Dag åtta

Ett BREV....som dimper ner i brevlådan, ett vitt litet kuvert....

Jag känner det på mig att det är något som inte stämmer. Jag öppnar brevet......

                                     "Bästa Marie, vi vill meddela dig att 
                                dina värden efter AFP-provet visade

                              förhöjda värden VI ber därför..........."

Jag grät, kramade magen som om jag kunde skydda den mot det onda. Jag gick

fram till telefonen och lyfte lyren, slog numret till ultraljudsavdelningen.

                                        Undersökning snarast! I MORGON!!!

Nästa dag

Min pappa följde med migtill ultraljudsundersökningen, men tunga steg gick jag in

i undersökningsrummet.

"Hej Marie, lägg dig på britsen

Jag lade mig bekvämt och drog upp tröjan. Jag fick gelé på min mage och doktorn

började föra ultraljudsläsaren över magen. Jag såg vårt lilla barn på skärmen och 

började gråta. Jag fick verkligen behärska mig för att inte bli hysterisk, för jag visste

ju inte om vårt lilla barn fick leva ett normalt liv eller inte. JAG VISSTE INTE........

"Jag ser inget konstigt....jag har glädjen att berätta att ert barn är fullt friskt"

-......mina värden då?....frågade jag chockad

-.....enligt ultraljudet skall du inte oroa dig" sade läkaren.

Nu visste vi i alla fall att vårt kärleksbarn mådde bra och att vi kunde njuta av graviditeten i hop-

....men....det fanns ett svart moln på vår himmel....jag var dålig hela tiden och det VAR NÅGOT

som inte stämde med vårt barn.

                              Stefan......vakna.......det är dags

Vi kom till förlossningen tidigt på morgonen och jag hade fruktansvärt on.

Barnmorskan;

                              -"Hon är öppen 8 cm.....förlossningen är nästan påbörjad

Dom fick verkligen brottom och körde in mig i ett förlossningsrum.

- Jag orkar inte mer.....det gör så ont....jag vill ha smärtstillande."

Jag fick masken med lustgas och det var en härlig känsla att bara försvinna bort

ifrån verkligheten mellan värkarna

                               "Hon är öppen fullt nu HON måste upp i förlossningsstolen"

Kryster.....huvudet syns,,,sjunker tillbaks igen....

                        "Marie du ska få sniffa så dina värkar blir intisivare."

Jag sniffar

        Det sticker i näsan

Kryster igen....inget händer

              Jag sniffar igen....kryster

                                                   Händer inget

             Barnmorskan skriker:

                                            Barnet och mamman har syrebrist

                                        AVBRYT FÖRLOSSNINGEN

                  Jag blir tångförlöst

                                         CHARLOTTE ÄR FÖDD....HON SKRIKER

Charlotte viras in i en handduk och lägges på min mage.

                                              VÅR DOTTER ÄR FÖDD!!!!

Vi gråter av lycka och glädjen står högt i taket.

ÄNTLIGEN MITT ÄLSKADE LILLA BARN. VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN!

Vår lycka är kort. Dom tar Charlotte ifrån mig och går ut genom dörren.

                                                  HON LÄMNAR ETT TOMRUM EFTER SIG

-Varför ta ni mitt barn ifrån mig? skriker jag

-Det kommer en barnläkare snart och förklara för er. Va inte orolig

                              MITT BARN

                                       VAD HAR HÄNT..................?

Tomheten som blev i rummet var fruktansvärd och ångesten i kroppen som skrek och ville ut.

Jag fattar det inte, Varför belv det en sån brådska? Vad har hänt?

Dörren öppnades och inte kom en barnläkare med vår dotter i kuvös. Jag fattade direkt

att det var något som inte stämde. Friska barn ligger inte i kuvös.

-"Jag vill meddela att er dotter är född med ett handikapp som heter Spina Bifida och betyder "Ryggmärgsbråck".

-"Vad sa du? Vad menar du med att hon är handikappad? Det stämmer inte.

-Hon har ett bråck som sitter vid ländryggen. Vill du se?

Innan jag hann svara lyfte han på kompressen. Jag såg ett hål som satt precis ovanför rumpan

och ryggraden blottades. Jag vände äcklat bort mitt huvud och började gråta. Vad är detta för en iskall läkare som inte tog hänsyn till mina känslor.

-Er dotter ska transporteras direkt till Lund för omedelbar operation. Det är viktigt att bråcket sluts innan det blir infekterat.

-Varför kan ni inte operera henne här?

-Dom har bästa resurserna där och där finns även neurokirurgen, hon åker om två timmar

-VI DÅ? Du tror väl inte att jag släpper iväg henne ensam

-Ni får tyvärr inte plats i ambulansen på grund av kuvösen. Vi har beställt en extra till er och den kommer omkring kl 20. Nu måste er dotter ut i barnkammaren för att förberedas inför resan. Pappa kanske vill följa med och hjälpa till?

Stefan tittade på mig och jag sa till honom att det kunde han göra så att jag fick vara ensam en stund.

När dörren stängdes

                                       SKREK JAG RAKT UT.... JAG ÖVERLEVER INTE DETTA

En sköterska kom in efter hört mina skrik. Hon ordnade så jag fick en lugnande spruta.

Dörren öppnades, in kom Stefan med Charlotte. Jag vände bort huvudet för att slippa se

-Vill du säga Hej då till henne?

-Nej tack. Jag avstår

-Sluta och tramsa dig. Du måste säga Hej då.

-Vem har sagt det? Måste? Snälla ta ut henne

Stefan tog ut henne.

En sköterska kom in i rummet med 5 st fotografier på vår dotter. Hon såg att jag ville vara ifred så lade dom på bordet och gick. 
Vände mig om, såg fotona. Jag tog upp ett, tittade försiktigt på det som att det skulle gå sönder, Skrek bara rakt ut.

MITT LILLA BARN. VEM VILL DIG SÅ HÄR ONT? VARFÖR KAN DOM INTE STRAFFA MIG ISTÄLLET........

puss på er <3

 

Caroline

24 november 2016 05:53

Fortsättning följer.. 😊

 

Jonna

24 november 2016 09:46

Åh, älskade Marie. Jag blev verkligen berörd av denna berättelse om lotta.
Du är en toppen mamma till en dotter som du älskar💜

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Idag fick jag samtal av dietisten. Är så glad att äntligen händer det något positivt i livet   Ska få hjälp med att få ordning på magen med hjälp av rätt mat. Sen ska jag börja i deras viktklubb. Ska egentligen på föreläsning och inskrivn...

Det nya året har anlänt.   Dom oskrivna dagarna som jag ska fylla med                                       Så mycket glädje jag kan   Nårslöfte?              NEJ Hade ändå gjort löftet till mig själv långt innan jul. Köpte mitt gym kor...

  Vet i hur lätt det är att ta på sig "offerkoftan". Efter mi skälsmässa, min operation, min sjukdom, dödfall, ångest..... Så lätt att bära denna tunga och blöta kofta som bara trycker ner mig mer och mer.   Att man väljer att ta på sig "OF...

  Idag hade jag telefontid med min medicinläkare. Ja, vad ska jag säga.......   Jag förstår inte vad det är som pågår runt omkring mig. Bestäm er om jag ska ha behandling eller inte. Sluta skicka runt mig på olika undersökningar som jag r...

  Idag hade jag en tid till min reumatolog.                       Äntligen, som jag har väntat. Få en tid till reumatologen är nog det svåraste som finns, spelar ingen roll hur sjuk du än är.   Jag har sett fram mot denna dagen i vemod.  ...