Jag och Stefan hade längtat enormt mycket efter att vår dotter skulle födas.

Det var ju vårt första barn och förväntningarna var stora och många.

Vårt älskade barn föddes handikappad och det var med stor sorg i våra hjärtan när vi tog emot henne.

Det var ingen sorg att det var VI som hade fått ett handikappat barn,

Utan sorgen var för HENNE.

                          Charlotte föddes med ryggmärgsbråck och vattenskalle.

Vi hade enormt mycket att göra den första tiden och fick knappt ingen hjälp av någon

med den psykiska biten.

Det var ungefär som att ingen hade tid med oss, vi blev lämnade åt sidan. 
Att se Charlotte i kuvösen med alla dessa slangar och stygn som fanns på hennes lilla kropp var så 

fruktansvärt jobbigt.

Charlotte blev opererad när hon var åtta timmar gammal, dom skulle sluta bråcket och göra rent. Känslan när dom skulle söva henne tärde enormt på oss båda.

                                 Hur kan ett nyfött barn överleva en svår operation? 

Föräldrar som förlorar sina barn efter en förlossning måste ha en stor och enorm saknad efter sitt barn. 

Man har burit sitt barn i nio månader och kämpat tillsammans i vått och torrt. Helt plötsligt så är barnet borta. Man fick inte känna det som alla andra mammor och pappor får göra efter en förlossning.

Mysa med barnet på bröstet, fika med champagne, byta första blöjan. Ringa runt till släkt och vänner för att tala om hur söt och välskapt det lilla knytet är.

Denna tiden på sjukhuset var hemsk. Inget barn som man hade vid sin sida, ligga där och se andra mammor mata och mysa med sina knyten. Höra barnen som skrek, mina bröst som värkte av saknad för ammningen.

                                                          Det var totyr

När jag kom hem från BB.

                       Det enda jag hade som bevis att jag hade fött mitt barn var...

Ingen mage, Blödning, Mjölkfyllda bröst och ett armband med min dotters födelsenummer 1301 på armen.

Där stod barnsängen, barnvagnen, skötbordet.......

                                                           Hemmet, Vi var redo att ta hem dig.

Lilla älskade barn. DU kämpade så hårt, varje dag såg man din styrka. 

                           Vet DU att din styrka fick min styrka att växa tillsammans med dig.

Du är det bästa som hänt mig. 

Jag kommer berätta mer om dig...... men jag tar det dom dagar jag orkar berätta om Lottas resa.

Idag ska jag göra det som jag älskar mest......

                                                Mina julnaglar.......

puss på er <3

 

Caroline

24 november 2016 15:22

Helt underbart att få reda på hennes resa.. 😉 all styrka till er.. ni är kämpar.. ❤️

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Idag fick jag samtal av dietisten. Är så glad att äntligen händer det något positivt i livet   Ska få hjälp med att få ordning på magen med hjälp av rätt mat. Sen ska jag börja i deras viktklubb. Ska egentligen på föreläsning och inskrivn...

Det nya året har anlänt.   Dom oskrivna dagarna som jag ska fylla med                                       Så mycket glädje jag kan   Nårslöfte?              NEJ Hade ändå gjort löftet till mig själv långt innan jul. Köpte mitt gym kor...

  Vet i hur lätt det är att ta på sig "offerkoftan". Efter mi skälsmässa, min operation, min sjukdom, dödfall, ångest..... Så lätt att bära denna tunga och blöta kofta som bara trycker ner mig mer och mer.   Att man väljer att ta på sig "OF...

  Idag hade jag telefontid med min medicinläkare. Ja, vad ska jag säga.......   Jag förstår inte vad det är som pågår runt omkring mig. Bestäm er om jag ska ha behandling eller inte. Sluta skicka runt mig på olika undersökningar som jag r...

  Idag hade jag en tid till min reumatolog.                       Äntligen, som jag har väntat. Få en tid till reumatologen är nog det svåraste som finns, spelar ingen roll hur sjuk du än är.   Jag har sett fram mot denna dagen i vemod.  ...